Sverige och Finland har lättast att förstå varandra i Norden

Jag har då och då jag sagt det här men gör det nu ändå: Finländare har ofta en mycket rak och ibland lätt humorkruvat sätt att framtudiga sig på men t ex svensk och finsk management ligger flera på sätt än närmare än närmare och norsk och minst nära är svensk och dansk. En av flera sådana exempel på när det fungerat hyfsat bra är olika företagsfusioner mellan det svensk-finska är Telia/Sonera, Stora Enso, SSAB-Rautaruukki m fl medan det sket sig helt för Telia med Telenor och danska Postnord aldrig borde kommit till stånd. Samma mönster för även i de politiska relationerna i Norden. Jag märkte jag år jag för nu rätt många år sedan reste runt för att skriva att skriva om metallindustrin i Norden, i några fall med finska Metalls Henrik Helenius som sällskap på metallarbetsplatsen i bl a Österbotten och Nylands län. Det tillsammans med möten och samtal med fackligt förtroendevalda och företagare gav intryck som jag sedan förde i i boken om Metallindustrin i Norden. Finland har ofta studerat hur Sverige gör, t ex om skolan. Här tänkte man gå samma väg som Sverige men backade man när man såg ju snett det gick med sjukt snett med skolresultaten och hur det därtill sedan kom att bli med stora, privata skolkoncerner som kapade åt sig av skolmarknaden och deras betygsinflation blev medlet att locka elever till sina skolor i Sverige. "Låt dem prova först så får vi se", som man sa i Helsingfors. Och såg hur snett det gick – och nu står vi i Sverige med sin skola med en stor privatmarknadsskola, med mjölkade skattepengar till privata vinster och skolresultat som fallit under en lång följd av år. Ingen har heller gått så långt som Sverige på den här vägen och de få andra länder som provat har backat tillbaka men än inte Sverige, trots av ́s skolforskning som visar hur fel den här skolmarknaden för att slå. Nu först börjar det lite varsel - men under hårt motstånd från resursstarka privata skollobbyister – att något vilja reglera upp de här värsta avarterna. Men också under motstånd starkt från dessa intressen, borgerliga partier och Högerpopulistiska SD i riksdagen. Klokt att Finland i tid slog till reträtt här och aldrig följde Sveriges exempel. I Finland har man också agerat klokare gentemot EU än vad Sverige ofta gjort. Strategin från finskt håll att bara satsa på att bara ha 5-6 viktiga priofrågor när man förhandlar med Bryssel ger ökad chans då att klara hem dem bra. Inte köra ett bredare smörgårdsbord som Sverige ofta tenderat att göra. Ingen större skillnad att ha med Bryssel-byråkrater att göra än när vi slöt avtal med Moskva. Samma grundkoncept i fallen, hörde jag finska politiker lite skrattande säga. Det här har bidrag till att efter Finland, EU-ansluten, t ex inte varit naiva och då än bättre Sverige att bli vida hantera underbudsupphandlingar och svartjobb inom bygg- och anläggning och i tid rigga en lagstiftning som gör att de har bättre på det här än Sverige. Män klart också att Sverige som en större klen och inte så i periferin som Finland har blivit mera för de här avarterna av underbudskonkurrens som har med den fria den fria rörligheten av arbetskraft, tjänster och varor. Tyvärr har inte regleringen här inte hängt med här som den borde i Sverige. Samma sak med själv över hela detta med arbetskraftsimport och oseriös näringsverksamhet, t ex som nu fallet om en ukrainsk firma med en hyra parasitärt beteende och lockande löftessnacka lura somt ukrainska arbetare till Sverige som radions P1 morgon berättade 8 december. Jag inte mycket trist historia. Finland har skött det här bättre än vi, nog inte agerat med samma naiva flathet från myndigheternas och lagstiftarnas sida som Sverige. Så här finländare har övertagit att dra. En säkerhetsstående bh är sak vårt svensk-finska samarbete. Det är nog heller ingen tillfällighet – jämte att vi båda är alliansfria – att det fungerat mycket bra mycket med det allt tätare försvarssamarbetet. Och bra är det också att det sker stegvis avstämt hela tiden till nästa nivå. Det är stabilt och tryggt i orostider som de vi nu lever i. En nog inte oviktig till det här med Sverige och Finland är så nära på många sätt är nog bland att Finland var en del av Sverige så länge. De var ju vår östra rikshalva fram till 1809. Att danskarna hamnar mest utanför heller inte förförvånande. Där har handelns krämarkultur kunde inrama genom vattenvägarna till och Hansan och kontinenthandeln. Så nog ingen förvåning att e – trots en viss språkklyfta och lite fnurr i coronakrisens stängda gränser – att på det hela fungerar rätt bra Sverige och Finland. Robert Björkenvall (robert.eg@outlook.com) (publicerad i bl a Arbetarbladet,Helsingfors 12 december 2020, Sydöstran 10/12 m fl)