Väinö Linna - en epiker i världsklass skulle fyllt 100 år 20 december 2020

Jag har då och då tagit mig före att studera olikheterna i Norden, större än vi vill tro. I vissa sammanhang har jag sagt det här förut men ändå: Finländare har ofta en mycket rak och ibland lätt humorskruvat sätt att formulera sig på. En bra sätt att lära sig mer om vår forna östliga rikshalva Finland och dess dramatiska historia efter att Finland blev självständigt 6 december 1918 är att läsa Finlands främsta epiker Väinö Linnas romaner. Linna som just den 20 december 2020 skulle ha fyllt 100 år. Dessutom är hans gärning som författare väl värd att uppmärksammas också i vårt land, i det som en fram till 1809 var två delar av ett rike under närmare 900 år. Väinö Linnas romaner är den kanske bästa genvägen för att förstå hur Finland blev den nation den blev efter att ha frigjort sig från Ryssland i december 1918. I arbetarförfattaren och f d textilarbetaren Väinö Linnas romaner finns allt som man kan önska sig för att förstå hur Finland blev det land som det är än idag. Full av sisu och egensinne – och stolthet, och med förmåga att stå emot också mycket svåra och tuffa utmaningar. Ett blodigt och rått inbördeskrig 1918-19 och två krig mot Sovjetunionen 1939-40 och 1941-44. För dessa sina episkt storstilade romaner borde Väinö Linna ha fått det nobelpris han tyvärr aldrig fick! Linnas romaner kom dessutom – så det var inget hinder – ut i Sverige i mycket goda översättningar Mest känd för romanen Okänd soldat (suveräna österbottniska dialoger!) och där en av hjälten Rokkas stridskamrater med humor konstaterade sommaren 1944 att Sovjetunionen vann kriget men Finland kom ändå ut som god tvåa och klarade att vara kvar som självständig nation. Och före den kom hans mäktiga, tredelade torpartrilogin - Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk. Suverän läsning på alla sätt! Väinö Linnas böcker tillhör de som är värda att ständigt återkomma till. De borde aldrig lämnas bort ens när flyttlådorna bärs in i en ny bostad. Linnas böcker tillhör världslitteraturen av allra bästa märke. Och det går då inte bara att glömma avrättningsscenen med de mörka blickarna av finländskt hat, svår att glömma. Och den allra första meningen inleder hela torparserien: "I begynnelsen var kärret, gräftan - och Jussi." Vilken klassepiker, Linna var – och är! Bara en formulering till som väl fångar Linnas humor i romanerna och om huvudpersonen Akseli Koskela, som sedan dog alldeles i slutet av fina Okänd soldat: "Mitt namn är Koskela, äter järn och skiter kätting". Så läs Väinö Linna! Bättre läsning finns inte i dessa coronatider! Robert Björkenwall,