Några reflektioner apropå riksdagsvalet och det osäkra läget i regeringsfrågan

Svår och lång regeringsförhandling stundar nu i Sverige efter riksdagsvalet 9 september. Nästan dött lopp mellan blocken – de rödgröna 144 mandat mot borgerliga alliansens 142 mandat - så endera samarbete över blockgränsen eller så att den borgerliga blocket tar stöd av högerpopulistiska Sverigedemokraterna, SD, med sina 63 mandat (=17,6 % i väljarstöd). Helt uteslutet är inte heller att det kan bli en svag “mittenregering” med några få partier. Socialdemokraterna är fortsatt största parti med 28,4 procent i Sveriges nya riksdag. Valdeltagandet 84,4 proc så fortsatt högt. Bra spurt av S men vissa ting kunde gjorts bättre tidigare och fallet från 31 till 28,4 proc beror bl a på att S borde gjort mer 2017 och använt de “onödiga” 30 miljarder kr ifjol till ny amortering av statsskulden (lägst nu sedan 1977!) till välfärdsreformer i stället. Då hade S troligen kunnat nå närmare 30 i stället för 28,4 procent i väljarstöd! Men rätt att S-ledaren, statsminister Löfven håller sig kall i regeringsfrågan och inte låta sig stressas fram av en borgerlig allians som är mindre men ändå kräver att Löfven ska avgå direkt och låta de fyra borgerliga partierna – M, C, KD och L – bilda regering med moderaten Kristersson som statsminister. Trots att de är mindre än det rödgröna också i nya riksdagen! Hur det till slut går med det kan ta flera veckor – och ett extraval/nyval redan nästa år kan heller inte uteslutas. Noterbart apropå S valresultat är att det visserligen var mycket bra kampanjat i valarbetet slutskede. Men motlutet blev onödigt tufft för S-valarbetarna. SD tog många arbetarväljare (=ca 20 % av LO-fackliga arbetare), arbetslösa och "förtidspensionärer". Grupper som alla egentligen är S-väljare men nu tillhör gruppen protestväljare...mera jämlikhetsprofil på S politik hade minskat det väljarflödet till populistiska SD. Nu back för S från 31 % i valet 2014 och nu till 28,4 proc. Om S i regeringen år 2017 gett tusan i den där “onödiga” amorteringen av statsskulden på 30 miljarder kr och i stället investerat den i välfärden – bättre sjukförsäkring, mer satsningar på sjukvården etc - så hade nog tappet i dessa väljargrupper blivit mindre och läget för S och de rödgröna varit ett antal mandat större i den nya riksdagen. Värt att notera – som framgår av Sveriges Televisions stora väljarundersökning, Valu – så rankades inte alls migration/invandring som viktig valfråga av väljarna. Sjukvården var viktigast, enligt SVT:s vallokalsundersökning. 56 procent av väljarna sade att frågan hade mycket stor betydelse för hur de valde. Men alldeles därefter kom skola och utbildning på 54 procent. Därefter kom jämställdheten. Man kanske kan säga att media och politiker nedprioriterad skolan, medan väljarna prioriterade upp frågan om utbildning som viktig för hur de röstade. Det framgår också att om man tittar där det gjordes särskilt stora tapp lokalt så var det ofta just skolfrågor som avgjorde... Än tydligare är diskrepansen mellan media och väljare när det gäller den tredje viktigaste frågan, som var jämställdhet, 48 procent tyckte det var en mycket viktig fråga. Och frågan om social välfärd fick 47 procent i ranking som viktiga valfrågor för väljarna. Frågan om flyktingar/invandring hamnar inte först på åttonde plats. Visserligen har den förmodligen påverkat de andra frågorna, men det är ändå tänkvärt hur långt ner den frågan hamnade jämfört med väljarnas topprankade valfrågor. Valu-materialet kommer att spela en viktig roll när analysarbetet – med lite perspektiv – tar vid för att närmare redan ut varför S tappade i ännu ett val trots goda resultat vad gäller ekonomin, sysselsättningen och olika om än otillräckliga välfärdsförbättringar under Löfvens fyra år som statsminister. Om han får fortsätta också en andra mandatperiod är just nu osäkert. Som framgår av den här SvT-länken - https://www.svt.se/nyheter/val2018/rodgrona-tappar-stort-bland-arbetare - om hur S och de rödgröna tappar arbetarväljare så krävs nu en analys för att fler ska kunna förstå hur det ska vara möjligt att vända denna utveckling och öka stödet hos LO:s grupper. Socialdemokratin håller på att förlora sina grupper av kärnväljare vars stöd behövs om det ska vara möjligt att göra ett bra val framgent. En annan lärdom är att dessa grupper inte på något sätt kan tas för givna för socialdemokratin som vissa s k strateger bara alltför länge tycks tro. Det här är konsekvensen i mångt och mycket av bristande och otillräckligt genomförd fördelnings- och jämlikhetspolitik. Arbetarväljare överger S och röstat SD i protest och missnöje. Förvånar väl inte eftersom S inte brytt sig om och vårdat sina kärnväljare utan tagit dem för givna alltför länge. Valförlusten i stort väljartapp 2014 – men maktskifte då från den borgerliga alliansen – och nu ytterligare ett tapp på nästan tre procentenheter till 28,4 procent visar hur nödvändig det är att inte också denna gång slarva med sin eftervalsanalys. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i några regiontidningar, bl a Östra Småland 11/9 - http://www.ostrasmaland.se/debatt/bra-spurt-men-mer-kunde-gjorts-tidigare/ -, Hälsinglands fyra tidningar 13/9, Gotlands tidningar 19/9, Arbetarbladet 17/9 m fl)