Trump - en populist flyttar in i Vita huset 2017

Så återvänder då alla som varit på studiebesök i Trumplandet USA med sina upplevelser och intryck av en osedvanligt smutsig och på politiska sakfrågor substanslös valrörelse. En valrörelse som utsåg en dokusåpastjärna och miljardär som aldrig varit politiskt verksam i något sammanhang till ny makthavare de kommande fyra åren i världens mäktigaste nation. Och vald till det blev hans trots att han fick ungefär en procent färre röster än Demokraternas Hillary Clinton, precis som Demokraten Al Gore också gjorde när han förlorade mot Irak-krigande Bush-sonen George från Texas i valet 2000. Varför, jo det indirekta amerikanska valsystemet med val av elektorer i varje delstat gör att den mest flest elektorer (minst 270) från USA alla delstater ihop vinner även om den andre sammantaget haft fler av det totalt angivna rösterna i hela landet. I andra länder med direktval hade Demokraternas Hillary Clinton blivit president och inte Republikanernas Donald Trump. Det krångliga registreringsförfarandet – varierar från delstat till delstat – innan man får gå och rösta gör också valdeltagandet i amerikanska presidentval brukar ligga på låga 55 procent och en vald president därför i regel bara har 25 procent av de röstberättigade befolknings stöd. Som fallet nu för Donald Trump. Detta med tanke på att valdeltagande nu var 55,6 procent, jämfört med 58,6 procent när Obama blev omvald 2012. Hilliary Clinton fick också ett lägre väljarstöd än Obama och lyckades inte riktigt mobilisera lika många av demokraternas kärnväljare och var en viktig faktor bakom förlusten av traditionellt demokratiska delstater som Pennsylvania, Wisconsin (förlorade Clinton ytterst knappt mot Trump som tog delstatens 10 elektorer), Michigan och även Ohio och viktiga Florida med dess 29 elektorer. Och där gick också hennes förväntade valseger förlorad. Trump lyckades klart bättre att mobilisera sina kärnväljare (vita män men också många vita kvinnor samt äldre över 65 år) samt att han även fick med sig 29 procent av de latinoamerikanska väljarna. Clinton var starkast bland unga under 30 år (54 proc), bland kvinnor (54 proc), väljare mellan 30-44 år (50 proc) samt afroamerikaner (88 proc.),latinoväljare (65 proc) och väljare med högre utbildning än college. Trump lyckades – så miljardär han är – anslå en ton och fånga in stora väljargruppers frustration och vrede mot girighet (Wall Street), politikerklassens struntande i hur vanligt folk har det och göra valet till ett tydligt antietablissemangsval. Och det utan att egentligen ha några bra lösningar på problemen mer än en skur av löften utan konkretion. Dessutom gjorde han det med en kampanjstrategi som i mångt och mycket byggts på hatretorik och kvinnomobbing. Och det gick hem särskilt starkt bland globaliseringens förlorare (arbetslösa som förlorat sina industrijobb), landsbygdens folk, vapenälskare och alla dem som ville ha en förändring i Washington. Med det poulistiska budskapet lyckades han mobilisera bättre än Hillary Clinton och vinna nyckeldelstater som Florida, Pennsylvania, Wisconsin, Ohio etc och komma över de nödvändiga 270 elektorer som krävs för att vinna ett amerikanskt presidentval. Hade demokraternas oberoende kandidat Berie Sanders – mera av en outsider och antietablissemang än Clinton – klarat av Trump bättre? Kanske, alls icke uteslutet. Men nu stundar en orolig innan vi vet vad den han tänker göra inom ekonomin (utöver att sänka skatter), avskaffa hela eller delar sjukvårdsförsäkringen Obamacare (leder till 10-20 milj fler oförsäkrade),utnämner konservativa domare till HD etc. Kända ekonomer som Paul Krugman och andra spår ekonomisk “recession utan slut” om Trumps förnekande av global uppvärmning och luftiga valbudskap omsätts i konkret politik. Och inom utrikespolitiken – Trump är den mest okvalificerade som utsetts på området – vet ingen vad han tänker göra, utöver att bygga en mur mot Mexico. Så vi går på många sätt en mycket osäker fritid till mötes. Men kan vi hoppas på att det bara blir fyra och inte åtta år med Trump i Vita huset? Men sannolikt var inte heller Hillary Clinton rätt kandidat att möta Trump i just detta utpräglade antietabissemangsval. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publiceras i bl a Hälsinglands tidningar 11 november 2016, Gotlands tidningar 18/11 m fl) PS. I osäkra lägen - vi vet inte säkert hur Trump kommer att styra USA - måste vi skilja på stort och smått. Det viktiga är hur USA kommer att agera utrikespolitiskt och militärt i dagens krigszoner och i NATO och mot Ryssland. Här finns riktiga dystra scenarior som ligger långt utanför traditionell ekonomisk-politisk analys. Ett viktigt avgörande för generationer framåt är hans förnekande av global uppvärmning och att han vill skrota Parisavtalet och öppna gamla kolgruvor,oljefält etc. Kostnaderna för världen blir på sikt enorma, inte minst för hans väljare i Florida när vattennivån stiger och lägger stora delar av dess kuster under vatten.