Portugal - i fadons och röda nejlikans forna koloniala stormakt

Det är i år 50 år sedan den oblodiga nejlikerevolutionen störtade den portugisiska Caetanos militärdiktatur och förändrade landet i grunden. Det var en av Europas minst blodiga revolutioner. Bara fyra personer dog när de försökte ta sig in i säkerhetspolisens byggnad. Revolutionen gav portugiserna frihet och demokrati men ekonomiskt har Portugal förblivit ett av EUs fattigaste länder. Med tack vare EU-stöd (strukturfonder och annat) som man fått sedan Portugal blev med i EU 1986 landets infrastruktur och konkurrenskraft förbättrats gradvis. Och med i euron blev man 1999. Befolkningen är lika stor som Sveriges, ca 10,5 milj invåndare. Landets BNP per capita är 27 900 euro och det är under EU-snittet på 35 500 euro per capita och motsvarar bara 1,5 procent av EUs totala BNP, enligt Eurostat. . Ännu för två år sedan fick socialistpartiet, PS och grundat av Mario Soares, 41 procent av rösterna och kunde fortsätta styra och vara landets dominerande politiska kraft. Men i valet i mars 2024 tappade PS stort och på grund av en korruptionsskandal i premiärminister Costas närmaste krets fick PS bara 28,7 procent av rösterna och tvingades lämna efter tio år makten. I stället styrs nu Portugal av mittenhögerns Alianca Democratica, största parti nu med 29,5 proc, och i koalition med två mindre högerpartier (Rojalisterna, och Partido Popular. Men det tredje största partiet högerpopulistiska och främlingsfientliga Chega (nära band till likasinnade Vox i Spanien), fick 18,1 proc av rösterna i senaste valet men står utanför regeringen. Chega har t ex tagit många röster i fattiga Alentejo-regionen med största staden Evora, tidigare ett starkt fästa länge för kommunistpartiet. Och i t ex sydliga turistregionen Algarve blev Chega största parti i valet i mars. Mycket på grund av missnöje med sjukvården, ökade bostadspriser (välmående migranter trycker upp bopriserna) och olika, ouppfylld löften till regionen, enligt ekonomen Luis Coelho och andra. Missnöjet med bostadspriserna har också länge funnits i Lissabon. Under eurokrisen 2010-2014 sålde kommunen ut många av sina bostäder i den äldsta stadsdelen Alfama. Franska bolag köpte t ex upp hela fastigheter och hyrorna steg rejält. En annan stor förändring här har varit uthyrningssajten Airbnb med många tillfälliga Airbnb-gäster. Just Alfama är särskilt svårt drabbat av just Airbnb-problematiken. Många där anser att den gamla charmen med Alfama är nu borta. I stället har man fått många dyra hipsterställen med vegoburgare och smoothies och de få livsmedelsbutiker som finns kvar mest säljer öl, vin, vatten och toapapper till Airbnb-turisterna. Onekligen har det hänt en del både positivt och negativt i fortfarande charmiga fadons och röda nejlikans Portugal. Gyllene visa, frustration och brassar som tar över En omdiskuterad sak under eurokrisen (2010 och framåt) var att 4 400 kineser köpte upp fastigheter i hela Portugal och som belöning för att de investerade för motsvarande fem milj kr var och då fick fick ett golden visa, portugisiskt medborgarskap, för hela sin familj. Och genom det fick de sedan även tillträde till andra EU-länder via Schengen. Även förmögna brasilianare har nappat på samma erbjudande. Totalt har Portugal delat ut över 8 000 sådana golden visa och då fått in 50 miljarder kr i investeringar. Den här utvecklingen har bland infödda portugiser lett till ilska och frustration med de högre hyrorna samt missnöjesröstande i val. Inte sällanhar höga hyror även till tvångsflytt från sina gamla bostadskvarter när de inte haft råd att bo kvar. I kvarter som klassiska Alfama äger nästan inga portugiser längre hus och hyrorna har stigit med 75 proc i Lissabon medan lönerna bara ökat med i snitt 5 proc . De lägsta hyrorna ligger runt 6 000 kr i månaden och det är mycket när minimilönen i Portugal är 6 700 kr i månaden. Många har tvingats flytta till förorterna på andra sidan Tejofloden. Proteströsterna blev därför många fler i senaste valet i mars 2024. Det talas också en del om "återkolonialisering" av Portugal. Enligt portugisiska myndigheterna är numera en av fyra migranter som kommer till Portugal brasilianare. De är numera den överlägset största migrantgruppen. Varje år kommer så där 1,1-1,2 milj brasilianska turister till Portugal, en tiondel av hela Portugals befolkning. Den del flyttar senare hit permanent. Den näst största migrantgruppen kommer från Portugals forna koloni Cabo Verde, en självständig önation ute i Atlanten. Mest känd härifrån var avlidna sångerskan Cesaria Evoria, en av Cabo Verdes största artister. Orsaken till denna stora migration från Brasilien är flera. De talar samma språk, portugisiska, så flytt till Portugal är lätt. Sjukvården är också billigare och bättre i Portugal, liksom skolan för barnen. Portugal är även ett mycket säkrare land än det våldsammare Brasilien och levnadskostnaderna ungefär hälften i t ex Lissabon jämfört med Sao Paulo i Brasilien. Kollektivtrafiken är också både billigare och bättre fungerande. (Ett månadskort kostar dryga 400 kr i Lissabon medan sånt saknas helt i Brasilien och dessutom är den privatägd och sämre fungerande. Så flyttströmmen från Brasilien är förståelig. Men skapar samtidigt missnöje i Portugal bland de infödda. Särskilt så på bostadsmarknaden. Ytterligare en faktor här som drar är att i Portugal är aborter lagliga. Portugal var även en av de första katolska länderna i Europa som legaliserade samkönade äktenskap. Enful skönhetsfläck i charmiga,kulturellt och historiskt intressanta Portugal är att landet varit extremt senfärdigt, senfärdigare än nästan alla andra forna kolonialländer, med att erkänna sin centrala och långvariga roll som dominerande slavhandelsnation. Trots att det bor miljontals slavättlingar i Brasilien m fl länder, så har erkännandet dröjt. Först på 2020-talet har ett symboliskt minnesmonument för att hedra slaveriets offervid torget Campo das Cebolas i Lissabon, där det tidigare funnits en slavmarknad. Det där kunde skett långt tidigare i fadon och nejlikerevolutionens Portugal. /Robert Björkenwall