Pensionärer, kvinnor och tjänstemän svensk S i valet
Pensionärer, kvinnor och tjänstemän svek socialdemokraterna i svenska valet
SVT:s valundersökning (Valu) ger besked om var socialdemokraterna förlorade valet och sjönk ner till 35 procent i väljarstöd och förlorade regeringsmakten i Sverige den 17 september. Av valforskarnas vallokalsundersökning Valu framgår att det var pensionärer, tjänstemän och kvinnor som i stora skaror flydde från socialdemokraterna - och när var femte socialdemokratisk väljare gick till moderaterna. Det är en helt unik överströmning och direktövergång av nu f d s-väljare.
Däremot höll socialdemokraterna ställningarna bättre i sina kärntrupper, trots den den totalt sett krympande väljarbasen till nu för svenska socialdemokrater rekordlåga 35 procent i väljarstöd. En nedgång med 4, 8 procent jämfört med 2002 års riksdagsval och med 1, 4 procent jämfört det också svaga riksdagsvalet 1998. 35 procent i väljarstöd för socialdemokraterna är det sämsta resultatet sedan 1914.
Vägen tillbaka till väljarstödsnivåer på 38-39 procent för socialdemokraterna i framtida val är ingen möjlighet men heller ingen helt enkel uppgift att uppnå. Särskilt inte om man nu skulle känna sig frestade att slarva med eftervalsanalysen och vilka lärdomar man ska dra inför framtiden och det vägval socialdemokraterna nu måste göra. Också det faktum att "övriga partiers" väljarandel steg till runt 5,7 procent måste vägas in i analysen. Liksom det faktum att det främlingsfientliga Sverigedemokraterna med sannolikt kanske runt 1,5 procent missnöjda och besvikna s-väljare nu bara var 58 000 röster från att bli representerade i riksdagen är en synnerligen beaktansvärd faktor i sammanhanget.
Socialdemokraterna klarade visserligen - efter en trög valrörelsestart - sin mobilisering i 2006 års riksdagsval bättre än alla andra, utom segrande moderaterna. Men det räckte ju inte för att nå mer än 35 procents väljarandel. Och det är rekordsvagt. M-ledaren Fredrik Reinfeldt fick 82 procent av sina förra väljare, vilket är rekordhögt, och tog sedan från alla andra håll. Men sedan kom Göran Persson och socialdemokraterna med 73 procent. Övriga riksdagspartier låg på siffror runt 55 procent med ett plus på c-ledaren Maud Olofsson med 65 procent. Sämst i klassen var fp-ledaren Leijonborg som bara attraherade 40 procent av sina "normala" väljare.
Sannolikt delvis ett resultat av FP:s data- och spionintrångsverksamhet gentemot socialdemokraterna i valrörelsens slutskede. I det nu ännu rödare röstande Norrbottens län ökade socialdemokraterna sin andel av tidigare väljare med ett par procent. Rimligen ett resultat av att man där var och är rädd för Reinfeldt-alliansens bespringspolitik gentemot de arbetslösa och förtidspensionerade samt för kommande utförsäljningar av statliga företag. Trots det lite osäkra och senkomna löftet att inte sälja ut Vattenfall och nära nog lika lönsamma gruvjätten LKAB i Malmfälten.
Generellt sett var jobben enligt Valu-undersökningen den viktigaste frågan i 2006 års val. Socialdemokrater rankade dock utbyggnaden och kvalitetshöjningen av sjukvården och äldreomsorgen som de viktigaste frågorna i valet. Sina sämsta val gjorde socialdemokratin generellt sett, där arbetslösheten är låg, dvs i storstadsregionerna med Stockholm i spetsen. För borgerligheten och alliansens väljare var jobbfrågan den viktigaste viktigaste valfrågan. Somliga sannolikt bland annat i den också väger in uppfattningen att arbetslösa ska ta underbetalda jobb i stället för att kunna leva drägligt på A-kassa.
Ett viktigt inslag i alliansens jobbpolitik och som uppenbarligen också trängt djupt ner i tjänstemannamedelklassen och även i arbetarklassens övre skikt, där man själva sitter lite tryggare med bra jobb och goda inkomster.
Botaniserar man sedan vidare i Valu-materialet om social bakgrund, kön, ålder och yrken grupperar sig väljarna kring den traditionella bilden att arbetare och marginaliserade personer i olika slag av utanförskap röstar till vänster och de välbärgade och företagare till höger. Den bilden har inte förändrats i valet 2006, bara rubbats en aning.
Med vänsterblockets siffror först blev utslaget så här:
Kvinnor: 47-48 (Vänstersidan har i 2006 års val tappat sin kvinnoprofil, och högersidan vuxit. Dags för en kvinnlig s-partiledare också av detta skäl?)
Män: 43-52
Unga väljare 18-21 år: 47 mot 44 (bland unga väljare finns en fortsatt vänstermajoritet) ljarna fortsatt ) Väljare mellan 22-30 år: 46-48 (Miljöpartiet är särskilt starka bland unga med 11-12 procent väljare i kategorin väljare mellan 18-30 år)
Åldersgruppen 31-64 år: 46-50
Pensionärsgruppen 65+: 38-57 (I valet 2006 fick med andra ord vänstersidan klart färre väljare än högersidan och jämfört vad man haft i tidigare val.
Moderaternas slogan om "det nya arbetarpartiet" höll inte riktigt streck ens om man räknade alla förvärvsarbetande. Både m och s fick 29 procent, men de borgerliga småpartierna drev upp skillnaden mellan blocken till 52-43 i högeralliansens favör. Inom arbetargrupperna hade vänstersidan en klar övervikt med 62 mot 33 ( inom LO-gruppen är övervikten ännu klarare, 69 mot 24).
Den tydligaste skillnaden fanns bland de arbetslösa, där nära två av tre som förlorat jobbet gick till vänster. På tjänstemannasidan var det tvärtom: 60 procent gick till höger mot 37 procent för vänstersidan. Just här ligger svingen till höger i 2006 års riksdagsval. Värt att notera är att bland akademikerna fångade det gamla lärarpartiet folkpartiet dubbelt så många som genomsnittligt.
I 2006 års riksdagsval var det också en klar skillnad mellan statligt/kommunalt och de i privat tjänst. Medan 50 procent i den offentliga sektorn går till vänster mot 44 procent borgerliga, så har den borgerliga allianssidan ett klart övertag på privata sidan av arbetsmarknaden med förkrossande: 57-32.
Slutsatsen av den här Valu-genomgången är att marginalgrupperna i mellanskiktet i 2006 års riksdagsval lutade åt höger och att alliansledaren Fredrik Reinfeldt denna gång lyckades bättre att fånga in deras politiska önskemål med plånboksfrågorna i centrum. Han fick därtill valet att bli ett "presidentval" mellan den gamle (Göran Persson) och den unge utmanaren (Reinfeldt). Den nye viljestarke och engagerade mot den gamle och regeringströtte. Också därför vann alliansen. Utöver då att man lyckades bäst med att styra dagordningen och vann kampen om vilken sidas verklighetsbeskrivning som i väljarmajoritetens ögon verkade mest trovärdig.
ROBERT BJÖRKEWALL, frilansjournalist, f d presschef under 14 år i Seko,
tidigare sakkunnig i regeringskansliet m m
SVT:s valundersökning (Valu) ger besked om var socialdemokraterna förlorade valet och sjönk ner till 35 procent i väljarstöd och förlorade regeringsmakten i Sverige den 17 september. Av valforskarnas vallokalsundersökning Valu framgår att det var pensionärer, tjänstemän och kvinnor som i stora skaror flydde från socialdemokraterna - och när var femte socialdemokratisk väljare gick till moderaterna. Det är en helt unik överströmning och direktövergång av nu f d s-väljare.
Däremot höll socialdemokraterna ställningarna bättre i sina kärntrupper, trots den den totalt sett krympande väljarbasen till nu för svenska socialdemokrater rekordlåga 35 procent i väljarstöd. En nedgång med 4, 8 procent jämfört med 2002 års riksdagsval och med 1, 4 procent jämfört det också svaga riksdagsvalet 1998. 35 procent i väljarstöd för socialdemokraterna är det sämsta resultatet sedan 1914.
Vägen tillbaka till väljarstödsnivåer på 38-39 procent för socialdemokraterna i framtida val är ingen möjlighet men heller ingen helt enkel uppgift att uppnå. Särskilt inte om man nu skulle känna sig frestade att slarva med eftervalsanalysen och vilka lärdomar man ska dra inför framtiden och det vägval socialdemokraterna nu måste göra. Också det faktum att "övriga partiers" väljarandel steg till runt 5,7 procent måste vägas in i analysen. Liksom det faktum att det främlingsfientliga Sverigedemokraterna med sannolikt kanske runt 1,5 procent missnöjda och besvikna s-väljare nu bara var 58 000 röster från att bli representerade i riksdagen är en synnerligen beaktansvärd faktor i sammanhanget.
Socialdemokraterna klarade visserligen - efter en trög valrörelsestart - sin mobilisering i 2006 års riksdagsval bättre än alla andra, utom segrande moderaterna. Men det räckte ju inte för att nå mer än 35 procents väljarandel. Och det är rekordsvagt. M-ledaren Fredrik Reinfeldt fick 82 procent av sina förra väljare, vilket är rekordhögt, och tog sedan från alla andra håll. Men sedan kom Göran Persson och socialdemokraterna med 73 procent. Övriga riksdagspartier låg på siffror runt 55 procent med ett plus på c-ledaren Maud Olofsson med 65 procent. Sämst i klassen var fp-ledaren Leijonborg som bara attraherade 40 procent av sina "normala" väljare.
Sannolikt delvis ett resultat av FP:s data- och spionintrångsverksamhet gentemot socialdemokraterna i valrörelsens slutskede. I det nu ännu rödare röstande Norrbottens län ökade socialdemokraterna sin andel av tidigare väljare med ett par procent. Rimligen ett resultat av att man där var och är rädd för Reinfeldt-alliansens bespringspolitik gentemot de arbetslösa och förtidspensionerade samt för kommande utförsäljningar av statliga företag. Trots det lite osäkra och senkomna löftet att inte sälja ut Vattenfall och nära nog lika lönsamma gruvjätten LKAB i Malmfälten.
Generellt sett var jobben enligt Valu-undersökningen den viktigaste frågan i 2006 års val. Socialdemokrater rankade dock utbyggnaden och kvalitetshöjningen av sjukvården och äldreomsorgen som de viktigaste frågorna i valet. Sina sämsta val gjorde socialdemokratin generellt sett, där arbetslösheten är låg, dvs i storstadsregionerna med Stockholm i spetsen. För borgerligheten och alliansens väljare var jobbfrågan den viktigaste viktigaste valfrågan. Somliga sannolikt bland annat i den också väger in uppfattningen att arbetslösa ska ta underbetalda jobb i stället för att kunna leva drägligt på A-kassa.
Ett viktigt inslag i alliansens jobbpolitik och som uppenbarligen också trängt djupt ner i tjänstemannamedelklassen och även i arbetarklassens övre skikt, där man själva sitter lite tryggare med bra jobb och goda inkomster.
Botaniserar man sedan vidare i Valu-materialet om social bakgrund, kön, ålder och yrken grupperar sig väljarna kring den traditionella bilden att arbetare och marginaliserade personer i olika slag av utanförskap röstar till vänster och de välbärgade och företagare till höger. Den bilden har inte förändrats i valet 2006, bara rubbats en aning.
Med vänsterblockets siffror först blev utslaget så här:
Kvinnor: 47-48 (Vänstersidan har i 2006 års val tappat sin kvinnoprofil, och högersidan vuxit. Dags för en kvinnlig s-partiledare också av detta skäl?)
Män: 43-52
Unga väljare 18-21 år: 47 mot 44 (bland unga väljare finns en fortsatt vänstermajoritet) ljarna fortsatt ) Väljare mellan 22-30 år: 46-48 (Miljöpartiet är särskilt starka bland unga med 11-12 procent väljare i kategorin väljare mellan 18-30 år)
Åldersgruppen 31-64 år: 46-50
Pensionärsgruppen 65+: 38-57 (I valet 2006 fick med andra ord vänstersidan klart färre väljare än högersidan och jämfört vad man haft i tidigare val.
Moderaternas slogan om "det nya arbetarpartiet" höll inte riktigt streck ens om man räknade alla förvärvsarbetande. Både m och s fick 29 procent, men de borgerliga småpartierna drev upp skillnaden mellan blocken till 52-43 i högeralliansens favör. Inom arbetargrupperna hade vänstersidan en klar övervikt med 62 mot 33 ( inom LO-gruppen är övervikten ännu klarare, 69 mot 24).
Den tydligaste skillnaden fanns bland de arbetslösa, där nära två av tre som förlorat jobbet gick till vänster. På tjänstemannasidan var det tvärtom: 60 procent gick till höger mot 37 procent för vänstersidan. Just här ligger svingen till höger i 2006 års riksdagsval. Värt att notera är att bland akademikerna fångade det gamla lärarpartiet folkpartiet dubbelt så många som genomsnittligt.
I 2006 års riksdagsval var det också en klar skillnad mellan statligt/kommunalt och de i privat tjänst. Medan 50 procent i den offentliga sektorn går till vänster mot 44 procent borgerliga, så har den borgerliga allianssidan ett klart övertag på privata sidan av arbetsmarknaden med förkrossande: 57-32.
Slutsatsen av den här Valu-genomgången är att marginalgrupperna i mellanskiktet i 2006 års riksdagsval lutade åt höger och att alliansledaren Fredrik Reinfeldt denna gång lyckades bättre att fånga in deras politiska önskemål med plånboksfrågorna i centrum. Han fick därtill valet att bli ett "presidentval" mellan den gamle (Göran Persson) och den unge utmanaren (Reinfeldt). Den nye viljestarke och engagerade mot den gamle och regeringströtte. Också därför vann alliansen. Utöver då att man lyckades bäst med att styra dagordningen och vann kampen om vilken sidas verklighetsbeskrivning som i väljarmajoritetens ögon verkade mest trovärdig.
ROBERT BJÖRKEWALL, frilansjournalist, f d presschef under 14 år i Seko,
tidigare sakkunnig i regeringskansliet m m
posted by rbjorkenwall at 5:16 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home